ecco ecco ecco.
Lämnar inga avtryck.
Här är lite dött för nu. Har inget sug att blogga men det suget kanske kommer tillbaka närsom igen, vem vet?
Men för nu får det eka lite i det här rummet, ska gå över till dagboksform igen tror jag faktiskt. Saknar skriva, penna o papper, fina böcker med alla känslor i, alla känslor inte bara det ytliga av allt man som människa känner utan även det djupa, intima, alla möten allt man tycker och tänker, jag saknar skriva om det. Dikta om känslorna. För det här blogg-uttryckssättet kan aldrig bli desamma som de att få trycka pennspetsen mot pappret och låta handen tala om för mig vad jag verkligen tycker och känner, på riktigt, saker jag inte visste kommer för mig faktiskt ut och tydliggörs, får ord - handen bara går och berättar för mig om sånt jag inte visste om mig eller saker jag inte visste jag tyckte eller kände - det är en häftig känsla som jag saknar. Jag vill att min redan höga dagbokshög ska växa vidare nu och inte bytas ut mot den här formen. Senare kanske jag vill göra båda dock - tiden visar vägen.
Tack.
All Lycka till alla er som läser vad jag skriver ibland eller följt mig varje dag här. Jag kommer säkert inte vara så saknad då det kryllar av andra bloggar på nätet så ni har säkert mycket och många andra som kan underhålla er vidare.
<3 <3 <3 Tack för Just Du kikade förbi.
Kramar
Miizen
Kommentarer
Trackback
