helg.
i fredags kom familjen.
i lördags kom värken.
i dag är det bättre men är fruktansvärt trött.
jag förstår att det är svårt att förstå sjukdomsbilden,
men den är på riktigt, verklig och det hade verkligen
varit skönare att blivit riktigt riktigt förstådd.
för jag kämpar varje dag för att hålla mig på benen
inte tappa modet. Jag kämpar för att orka göra saker. träffa människor.
jobba lite timmar. Men igår gick det inte. Inte alls och
jag är helt maktlös över den ilande värken. Det bästa hade säkert
varit att stanna hemma från början.
De kändes som om jag slagit i elektriska knölen och
sen att det aldrig slutade stråla från armbågen och ut i hela handen, på hela dagen
från morgon till kväll. Den svullnade. Det var en riktigt jobbig dag i går men den avslutades
iaf med riktigt god mat som familjen styrde upp trots jag var
sängliggande, det blev grillat med nypotatis, sparris och massa annat gott.
Alkoholen avstod jag såklart. Ska vila lite till nu och kanske äta
gemensam frukost med de andra snart, om de kliver upp ngn gång :P
Kommentarer
Trackback
