Så gick det.
Mm..
Som vanligt har allt blivit lite halvt uppackat sen vi kom hem :P Tisdag, Onsdag har vi iaf hunnit med att äta på restaurang och se en film eller två tsm och handlat lite:) I kväll blev det lite Tv innnan tröttis-Björnen somnade, mysigt. Älskar kvällarna med omfamningar, skratt o älskar honom...
Future.
Funderat mkt på framtiden på sistone och känt att den här j-vla värken som funnits i tio år i mitt liv och vägrar att försvinna, mer och mer förstör allt möjligt för mig. Den är så opålitlig och kan ena dagen vara helt ok och jag känner mig bra och stark medan den andra dagar gör himla ont. Så illa, vill bara blunda o låtsas jag inte har den. Till viss del gör jag just det, men det funkar liksom bara till jag uppnår allt för mkt trötthet och/eller smärta. Inte mer. Åh jag avskyr den. Att altid behöva ändra ställning i soffan med benet för de gör ont är så frustrerande. Hela tiden röra på sig, mest störande är det om man har någon nära som inte är van eller som är van, som det ändå stör. Det stör ju mig också så jag förstår verkligen. Sorry, jag bara kan inte vara stilla.
'I DAG
- geblod.nu-
I dag hade vi bokat tid på blodgivarcentral jag o Björnen. Vi fyllde i papper där och som jag befarat fanns ju frågor om man var undersökt eller behandlad för något, om man åt mediciner, bakgrund, sjukdomar i släkten, vikt o.s.v. Sådana frågor som bara är och blir tråkiga för min del. åh. Jag kom förbi första passagen. Blev kallad till möte efter Björnen, som redan låg i en stol för prover när jag klev in i samtalsrummet. Väl där så gick hon noggrant i genom de hälsopapper jag kryssat för ja o nej frågor i. Men, det var en besviken tjej som kom ut från samtalsrummet. Hon bad mig att återkomma. failure. Men jag varvade ju iaf Björnen, bra det. Han ska tillbaka om 3 veckor. Jag kanske om några månader, eller inte alls. Som vanligt, time will tell. Vill inte ens gå på läkarbesöket som taxikort kräver, usch, mina planer kraschar visst bara.. en efter en. Kanske är det inte meningen då? Vilket är mitt öde? Visa mig vägen. Jag måste ta alla steg, inga genvägar är tillåtna i det vi kallar livet. Vilket ÄR mitt öde, paniken börjar krypa sig på. J-vla värk. Å Älskade älsklingar, hjälp mig.
*Familj o vänner
Snart kommer en underbar helg med mina favoriter!!
' 
Miizen
Kommentarer
Trackback
